OBS: NMGC.se är under konstruktion och lanseras snart! Kontakta oss här vid eventuella frågor.
BRCA1. Bröstcancergen 1. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Patogena varianter i denna gen är associerade med en kraftig ökad livstidsrisk för både bröst- och äggstockscancer. Livstidsrisken för bröstcancer uppskattas till 50-80 procent och för äggstockscancer till 30-60 procent.
BRCA2, Bröstcancergen 2. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Patogena varianter i denna gen är associerade med en kraftig ökad livstidsrisk för både bröst- och äggstockscancer. Livstidsrisken för bröstcancer uppskattas till 50-80 procent och för äggstockscancer till 10-25 procent.
BRCA2 är också associerad med en ökad risk för manlig bröstcancer (ca 7 procents risk före 80 års ålder) och för prostatacancer finns en riskökning om 2-3 gånger; speciellt finns en ökad risk för prostatacancer före 60 års ålder. En svagare association finns även till en ökad risk för bukspottkörtelcancer.
Bärare av två förändrade varianter i BRCA2-genen utvecklar Fanconis anemi (blodbrissjukdom)och har risk för cancer i barndomen.
För både BRCA1 och BRCA2 finns riskökningen finns från ung ålder, och speciella vårdprogram med rekommenderade kontroller från 25 års ålder för anlagsbärare finns i Sverige. Sannolikheten att vara anlagsbärare varierar i olika befolkningsgrupper. Vanligast är anlagsbärarskap hos personer med Ashkenazyjudisk bakgrund där ca 2 procent anses vara anlagsbärare. I en population av personer med nordvästeuropeisk bakgrund kan 1/500 förväntas vara anlagsbärare.
APC(adenoid polyposis coli), Familjär kolonpolypos, FAP. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Tillståndet karakteriseras av att i tjocktarmen utvecklas vanligtvis 1000-tals polyper. Dessa kan uppträda så tidigt som i pubertet och innebär att bäraren alltid kommer att utveckla en tjocktarmscancer Anlagsbärare rekommenderas därför att ta bort tjocktarmen i samband med att de första polyperna upptäcks. Tumörer som desmoider, osteom i käken, papillär sköldkörtelcancer (1–12 %) och sällsynt hepatoblastom (levercancer) hos barn har också associerats med FAP. FAP är sällsynt.
ATM,Ataxia-TelangiectasiaMuterad. Nedärvningsmönstretär autosomalt dominant. Livstidsrisken att drabbas av bröstcancer är 30-40 procent. Risken hamnar i det högre intervallet om det finns flera fall av bröstcancer i familjen. Detta gäller enbart för trunkerande varianter, dvs där avläsningen av genen stoppas och inte för sådana varianter där avläsningen enbart förändras.
BAP1, BRCA1 associated protein 1. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Sjukdomsassocierade varianter är mycket sällsynta men kan orsaka tumörer i många olika organ. Vanligast förekommande är Uveala (ögon) melanom, mesoteliom, njur-, lung-, äggstocks-, bukspottkörtel- och bröstcancer.
BRIP1, (BRCA1 Interacting Helicase 1). Nedärvnings mönstret är autosomalt dominantoch samverkar normalt med BRCA1-genen i att reparare DNA. Bärare av sjukdomsassocierade förändringar i genen uppskattas ha en 10-15 procents sannolikhet att få äggstockscancer och två till tredubblad risk för bröstcancer jämfört med befolkningen i allmänhet. Hur vanligt det är att vara anlagsbärare i befolkningen är oklart, men 0,5-1 procent av äggstockscancer bedöms kunna vara orsakade av en sjukdomsassocierad variant i denna gen. Bärare av två förändrade varianter i BRIP1-genen utvecklar Fanconis anemi (blodbrissjukdom)och har risk för cancer i barndomen.
CDKN2A, Cyclin Dependent Kinase Inhibitor 2A. Nedärvnings mönstret är autosomalt dominant. Bärare av sjukdomsassocierade varianter har framför allt en ökad risk att drabbas av malignt melanom, och bukspottkörtelcancer. Hur stor sannolikheten är att det finna en sjukdomsassocierad variant är beroende av familjehistorien; ju fler fall desto högre sannolikhet. Utan familjehistoria anses risken vara under 2 procent, men om man har mer är 2 nära släktingar med melanom ökar risken till mer än 25 procent. I Sverige finns an grundarmutation som är den absolut vanligaste orsaken till ärftligt malignt melanom.
CDK4, Cyclin Dependent Kinase 4.Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Sjukdomsassocierade varianter i denna gen leder till en myckethög livstidsrisk att drabbas av malignt melanom. Det finns även en förhöjd risk att drabbas av bukspottkörtelcancer. Anlagsbärarskap är sällsynt.
CHEK2, Checkpoint Kinase 2.Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. En specifik sjukdomsassocierad variant 1100delC leder till en måttligt ökad risk för bröstcancer där livstidsrisken hos anlagsbärande kvinnor i genomsnitt uppgår till 20–25 %. Sannolikheten för bröstcancer varierar dock beroende på om det finns många bröstcancerfall i familjen. Då kan livstidsrisken öka till över 35 procent. Detta gäller enbart för trunkerande varianter, dvs där avläsningen av genen stoppas och inte för sådana varianter där avläsningen enbart förändras.
EPCAM, Epithelial Cell Adhesion Molecule. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant.
MLH1, MutL homolog 1. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Sjukdomsassocierade varianter i denna gen leder till det som kallas för Lynch syndrom och orsakar framför allt tjocktarmscancer i början av tjocktarmen. Andra tumörsjukdomar som också är vanliga vid Lynch syndrom är cancer i livmoderslemhinna, äggstockar, mage, tunntarmen, gallgångar, urinvägar och hjärna. Cirka 40 procent av Lynch syndrom orsakas av en sjukdomsassocierad förändring i denna gen. Före 75 års ålder har 75 procent av manliga bärare utvecklat en tumörsjukdom medan för kvinnor risken är 80 procent
Bärare av sjukdomsassocierade varianter i båda anlagen har en hög risk att utveckla tumörsjukdom i barnaåren, tjocktarmscancer, hjärntumör, och leukemi eller lymfom. Detta tillstånd är mycket sällsynt.
MSH2, MutS Homolog.Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Sjukdomsassocierade varianter i denna gen leder till det som kallas för Lynch syndrom och orsakar framför allt tjocktarmscancer i början av tjocktarmen. Andra tumörsjukdomar som också är vanliga vid Lynch syndrom är cancer i livmoderslemhinna, äggstockar, mage, tunntarmen, gallgångar, urinvägar och hjärna. Cirka 20 procent av Lynch syndrom orsakas av en sjukdomsassocierad förändring i denna gen. Före 75 års ålder har 75 procent av manliga bärare utvecklat en tumörsjukdom medan för kvinnor risken är 80 procent
Bärare av sjukdomsassocierade varianter i båda anlagen har en hög risk att utveckla tumörsjukdom i barnaåren, tjocktarmscancer, hjärntumör, och leukemi eller lymfom. Detta tillstånd är mycket sällsynt.
MSH6, MutS Homolog 6Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Sjukdomsassocierade varianter i denna gen leder till det som kallas för Lynch syndrom och orsakar framför allt tjocktarmscancer i början av tjocktarmen. Andra tumörsjukdomar som också är vanliga vid Lynch syndrom är cancer i livmoderslemhinna, äggstockar, mage, tunntarmen, gallgångar, urinvägar och hjärna. Tumörer i livmoderslemhinnan är betydligt vanligare vid MSH6 associerad tumörsjukdom än för de övriga generna som orsakar Lynch syndrom. Cirka 40 procent av Lynch syndrom orsakas av en sjukdomsassocierad förändring i denna gen. Före 75 års ålder har 40 procent av manliga bärare utvecklat en tumörsjukdom medan för kvinnor risken är 60 procent
Bärare av sjukdomsassocierade varianter i båda anlagen har en hög risk att utveckla tumörsjukdom i barnaåren, tjocktarmscancer, hjärntumör, och leukemi eller lymfom. Detta tillstånd är mycket sällsynt.
MUTYH-associerad polypos (MAP), MutY DNA GLYCOSYLASE. MAP är den enda autosomalt recessivt tumörsjukdom som vi känner till idag. Detta innebär för att sjukdom ska utvecklas båda arvsanlagen måste vara sjukdomsassocierade. Personer med bara ett sjukdomsassocierat anlag har utvecklar inte MAP. Anlagsbärarskap är inte ovanligt; en knapp procent av befolkningen är bärare av ett sjukdomsassocierat anlag. Däremot att vara bärare av två är mycket sällsynt, färre än 1/40 000.
Syndromet kännetecknas av polyper främst i början av tjocktarmen och liknar kliniskt FAP. I upp till en fjärdedel av undersökta personer med dessa symptom och där man inte funnit en sjukdomsassocierad variant i FAP genen har dubbla sjukdomsassocierade anlag för MAP.
PALB2, Partner And Localizer Of BRCA2. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Sjukdomsassocierade varianter har associerats med 1-3 procent av ärftlig bröstcancer finns även beskrivet som associerad med familjär bukspottkörtelcancer. Risken för bröstcancer är högre om det finns flera fall i den nära familjen, risken ökar från drygt 30 procents risk före 80 års ålder till nära 60 procent.
PMS2, (PMS1 Homolog 2.Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Sjukdomsassocierade varianter i denna gen leder till det som kallas för Lynch syndrom och orsakar framför allt tjocktarmscancer i början av tjocktarmen. Andra tumörsjukdomar som också är vanliga vid Lynch syndrom är cancer i livmoderslemhinna, äggstockar, mage, tunntarmen, gallgångar, urinvägar och hjärna. Cirka 6 procent av Lynch syndrom orsakas av en sjukdomsassocierad förändring i denna gen. Före 75 års ålder har 25 procent av manliga bärare utvecklat en tumörsjukdom medan för kvinnor risken är 30 procent
Bärare av sjukdomsassocierade varianter i båda anlagen har en hög risk att utveckla tumörsjukdom i barnaåren, tjocktarmscancer, hjärntumör, och leukemi eller lymfom. Detta tillstånd är mycket sällsynt.
POLD1, (DNA Polymerase Delta 1. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Sjukdomsassocierade varianter orsakar polyper I tjocktarmen, tjocktarmscancer, cancer i livmoderslemhinna, bröstcancer och hjärntumörer. Sjukdomsassocierade varianter av denna gen är en sällsynt orsak till tumörsjukdom.
Ett missbildningssyndrom med dövhet, underutvecklad underkäke och för tidigt åldrande har också sjukdomsassocierade varianter i denna gen påvisats. Tillståndet är mycket sällsynt.
POLE, DNA Polymerase Epsilon Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Sjukdomsassocierade varianter är en sällsynt orsak till polyper i magsäck och tunntarm samt tjocktarmscancer i yngre år.
Sjukdomsassocierade varianter har också associerat med missbildningssyndrom. Tillståndet är mycket sällsynt.
PTEN, Phosphatase and tensin homolog. Sjukdomsassocierade varianter i PTEN genen leder till en ökad risk för bröstcancer, men också for tumörer i sköldkörteln och i livmoderslemhinnan samt en något ökad risk för tjocktarmscancer. En speciell form av godartade tumörer, hamartom, han uppträda i olika organ. Detta innefattar även Cowdens syndrom.
RAD51C, RAD51 Paralog C.Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Anlagsbärare av en sjukdomsassocierad variant har en ökad risk att drabbas av äggstockscancer och bröstcancer.
Bärare av sjukdomsassocierade varianter i båda anlagen har en hög risk i barnaåren att utveckla en variant av en blodsjukdom som heter Fanconis anemi. Tillståndet är mycket sällsynt.
RAD51D, RAD51 Paralog DNedärvningsmönstret är autosomalt dominant.
Anlagsbärare av en sjukdomsassocierad variant har en ökad risk att drabbas av äggstockscancer och bröstcancer.
Bärare av sjukdomsassocierade varianter i båda anlagen har en hög risk i barnaåren att utveckla en variant av en blodsjukdom som heter Fanconis anemi. Tillståndet är mycket sällsynt.
SMAD4, SMAD family member 4Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. Sjukdomsassocierade varianter i genen är sällsynta. I tarmen uppträder, vanligtvis före 20 års ålder, en speciell form av polyper vilka kan ombildas till tjocktarmscancer.
Sjukdomsassocierade ärftliga varianter kan också orsaka förändringar i hud, slemhinnor och i andra organ som kan orsaka blödningar (hereditär hemoragisk telangiektasi)
STK11, Serine/Threonine Kinase 11. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant. STK11-mutationer kan medföra Peutz-Jeghers syndrom, där diagnosen ofta ställs utifrån symptomgivande typiska hamartomatösa intestinala polyper (så kallade Peutz-Jegher-polyper) i kombination med mukokutan pigmentering. Det föreligger även en ökad risk för i första hand bröst-, kolorektal-, ventrikel-, pankreas- och (icke-epitelial) ovarialcancer samt benigna könssträngstumörer (SCTAT) för kvinnor och Sertolicells-tumörer för män (Daly et al., 2019; "Peutz-Jeghers Syndrome [updated July 14, 2016," 2016).
TP53, tumor protein p53. Nedärvningsmönstret är autosomalt dominant.Ärftliga sjukdomsassocierade varianter i TP53 associerats med Li-Fraumeni syndromet, vilket medför en mycket hög risk för ett flertal tumörformer. Utöver tidigt insjuknande i bröstcancer förekommer binjurebarkscancer, muskel och skelettcancer och hjärntumörer. Tumörsjukdom kan även uppträda hos barn. Ofta även om nedärvningsmönstret är autosomalt dominant då nymutationer är mycket vanligt. TP53 relaterad bröstcancer förekommer i mindre än 1 procent av alla bröstcancerfall.